Vill du synas här? Kontakta info@blogbiz.se

Att våga sätta sig emot

 

Jag vill:
– Kunna äta allting
– Kunna äta utan ångest
– Slippa hata min kropp
– Slippa ha en massa måsten som har med träning att göra
– Kunna ha på mig vad jag vill
– Kunna göra vad jag vill och orka det
– Slippa ha panik över min kropp och vikt
– Inte att allting ska fokusera kring vikten och kroppen
– Inte förstöra mer för familjen …
– Kunna hitta på allting med vänner och även kunna äta det dem gör UTAN att behöva säga nej eller “dö” efteråt
– Slippa hata mina ben och skämmas över dem
– kunna äta mat från tex donken utan att få så grov ångest så jag hellre vill dö
– Kunna må bra på riktigt…
– Kunna le på riktigt och inte ett fejksmile när någon frågar hur jag mår (jag ler på riktigt också såklart, men vill inte att fejksmilet ska finnas alls)

Jag vill vara nöjd med mig själv, jag vill vara glad och lycklig, jag vill leva på riktigt. Frågan är bara när jag kommer få göra det eftersom jag inte tillåter mig att göra det..

Att våga sätta sig emot ätstörningarna är något utav det svåraste och tuffaste som finns, det kräver en hel del och det kan verkligen få en att börja tvivla på sig själv till och från. Kommer jag någonsin att bli frisk? Kommer jag någonsin kunna leva ett normalt liv igen? Det är frågor jag ställer mig själv dagligen… Jag tvivlar såå mycket just nu på mig själv vilket är exakt vad ätstörningarna vill att jag ska göra. Ätstörningarna älskar ju när jag ser ner på mig själv och när jag mår dåligt, den vill ju att jag ska vara så maktlös som möjligt Så att den enkelt kan ta över och sluka mig, det är verkligen hemskt och man vill inte annat än att komma bort från det.

Vissa dagar när det är som värst och tankarna kring maten och min kropp flyger i huvudet på mig blir jag verkligen helt slut, jag tappar verkligen all ork och kan sova i timmar. Att bli så utmattad pågrund av sin psykiska ohälsa är något jag börjat uppleva allt mer nu under senaste året, jag kan som sagt ha vissa dagar där jag är så drämd på energi att jag bara ligger och sover och detta trotts att jag inte gjort någonting fysiskt tungt för kroppen utan det är som att alla tankar bara svämmar över och gör mig helt tom på energi, låter allt detta konstigt? Tro mig, jag som är i detta tycker det är ännu svårare att förstå….

Lämna ett svar

Till startsidan