Vill du synas här? Kontakta info@blogbiz.se

Samtal med Hundhjälpen

18:31 och jag har nyss kommit hem från kvällens pass på gymmet och ska strax ta mig en dusch. Dagen har vart väldigt blandad i känslor med start av att jag var väldigt ledsen imorse till att jag endå mår helt okej nu under kvällen. Jag fick under eftermiddagen ett samtal ifrån Hanna på Hundhjälpen då hon ville höra lite hur jag ställer mig kring samarbetet med dom och om det är så att jag fortfarande är intresserad av att bli jourhem. Hanna berättade också att dom har möjligtvis en hund redan nu dom behöver få ett nytt jourhem, en pinschertik som behöver komma till ett lugnare hem än det hon har just nu och få socialisera sig lite med människor då hon i dagsläget har blivit ganska reserverad av sig, inte så att hon bits eller så men ganska mycket på sin vakt. Jag vet ännu inte om jag ska ta henne eller ej men det får vi se.

Annars under dagen har jag faktiskt inte alls gjort mycket förutom att träna här under kvällen, tröttheten från att vakna 04 inatt och sen inte lyckas somna om har vart ganska påtaglig men nu lär jag ju kunna sova inatt iallafall så försöker se det positiva i det haha.

Alltid lika berörd av den

Klockan är snart tio och jag ligger ännu i sängen. Jag fick endast sova i 4 timmar inatt och har vart vaken sen 03,30 inatt och trots lergigan så har jag inte kunnat somna om. Jag har hur som haver under dessa timmar som jag vart vaken sysselsatt mig med att dels kollat på filmen om Alexander samt fått i mig lite frukost. Jag blev väldigt nedbruten av filmen och grät under flera tillfällen av den, den är så himla vacker och samtidigt väldigt hemsk i Alexanders kamp mot cancer och hans sista tid här på jorden. Jag minns när filmen kom ut hur hyllad den blev och även fast man sett den ett flertal gånger tidigare blir man alltid lika berörd av den.

Nu iallafall så ska jag försöka få mig någon timmes sömn samt se om jag kan bli av med värken i min rygg, jag skulle egentligen behövt komma iväg till en naprapat för väldigt länge sedan med ryggen då jag haft ont inöver ett år till och från men jag drar mig gärna från att gå då jag är rädd för att behöva knäcka.

Ätstörningarna gör mig isolerad

Så var det åter igen kväll och en lång dag till ända. Som ni vet har jag under dagen plockat en hel del här hemma och haft en hel del för mig, hann även med ett pass på gymmet här under kvällen vilket gick förvånansvärt bra trotts den lilla mängd mat jag fått i mig idag. Jag har under dagen även fast jag vart sysselsatt känt mig ganska ensam, ensamheten är något man kan känna väldigt stark av när man är sjuk i en ätstörning då man har väldigt lätt för att isolera sig vilket jag har extremt lätt för i vissa perioder och då kan jag vara helt avstängd från verkligen allt och alla, både familj och vänner. Egentligen så vet jag inte riktigt varför man isolerar sig så men det har väll lite med skam över att vara sjuk samt undvika att visa upp sig bland folk då man skäms över sin kropp. Sen vet jag ju själv att jag sagt många gånger att man aldrig ska skämmas över att vara sjuk men ibland får hjärnspökena en att gå emot sig själv lite.
Men så nu hur som haver så ska jag strax försöka sova så får jag hoppas att jag slipper vakna inatt, en Lergigan borde nog göra susen för det sen kör vi på med ny dag imorgon med boendestöd, matträning och en onsdag med bra humör.

Dagmar för 5000kr

Tisdag och klockan är just nu några minuter över halv elva. Idag vaknade jag relativt tidigt och har under förmiddagen fått en hel del gjort med allt från att vart iväg med massa pantburkar till att bära upp massa saker på vinden, jag har också fått lite organiserat bland mina kläder och upptäckt hur mycket kläder jag har som ja aldrig ens använder, har ni också så? Jag har ett överflöd av massa olika plagg som jag aldrig använder som bara ligger i byrån eller hänger i garderoben, tex så har jag min Dagmar klänning som jag köpte förut, en super fin klänning som dessutom var svindyr (5000kr) som jag till och med har kvar prislappen på? Så himla onödigt…

Nu hur som haver i väntan på att tvättmaskinen ska bli klar så ska jag ta mig lite frukost och sedan fortsätta med stöket.

Att våga sätta sig emot

 

Jag vill:
– Kunna äta allting
– Kunna äta utan ångest
– Slippa hata min kropp
– Slippa ha en massa måsten som har med träning att göra
– Kunna ha på mig vad jag vill
– Kunna göra vad jag vill och orka det
– Slippa ha panik över min kropp och vikt
– Inte att allting ska fokusera kring vikten och kroppen
– Inte förstöra mer för familjen …
– Kunna hitta på allting med vänner och även kunna äta det dem gör UTAN att behöva säga nej eller “dö” efteråt
– Slippa hata mina ben och skämmas över dem
– kunna äta mat från tex donken utan att få så grov ångest så jag hellre vill dö
– Kunna må bra på riktigt…
– Kunna le på riktigt och inte ett fejksmile när någon frågar hur jag mår (jag ler på riktigt också såklart, men vill inte att fejksmilet ska finnas alls)

Jag vill vara nöjd med mig själv, jag vill vara glad och lycklig, jag vill leva på riktigt. Frågan är bara när jag kommer få göra det eftersom jag inte tillåter mig att göra det..

Att våga sätta sig emot ätstörningarna är något utav det svåraste och tuffaste som finns, det kräver en hel del och det kan verkligen få en att börja tvivla på sig själv till och från. Kommer jag någonsin att bli frisk? Kommer jag någonsin kunna leva ett normalt liv igen? Det är frågor jag ställer mig själv dagligen… Jag tvivlar såå mycket just nu på mig själv vilket är exakt vad ätstörningarna vill att jag ska göra. Ätstörningarna älskar ju när jag ser ner på mig själv och när jag mår dåligt, den vill ju att jag ska vara så maktlös som möjligt Så att den enkelt kan ta över och sluka mig, det är verkligen hemskt och man vill inte annat än att komma bort från det.

Vissa dagar när det är som värst och tankarna kring maten och min kropp flyger i huvudet på mig blir jag verkligen helt slut, jag tappar verkligen all ork och kan sova i timmar. Att bli så utmattad pågrund av sin psykiska ohälsa är något jag börjat uppleva allt mer nu under senaste året, jag kan som sagt ha vissa dagar där jag är så drämd på energi att jag bara ligger och sover och detta trotts att jag inte gjort någonting fysiskt tungt för kroppen utan det är som att alla tankar bara svämmar över och gör mig helt tom på energi, låter allt detta konstigt? Tro mig, jag som är i detta tycker det är ännu svårare att förstå….

Väldigt påfrestande just nu

Ännu en lång dag till ända och jag har just gjort mig en kopp te som står här bredvid mig i sängen samt satt på en podcast som jag ligger och lyssnar på. Idag fick jag äntligen sova ut vilket var super skönt då jag under hela veckan sovit väldigt oroligt och vaknat oerhört tidigt varje morgon så att idag kunna få sova ut till tio var dunder. Under hela förmiddagen sedan så tog jag det bara lugn, hängde lite tvätt och bara gick runt och lallade lite här hemma fram till lunchtid då jag drog iväg mot gymmet. Dagens träningspass gick idag väldigt segt och orken var tyvärr inte alls med mig (förmodligen för att jag inte fått i mig någon frukost) men jag kämpade ändå på och fick gjort det jag skulle. Efter passet sedan så bar det av hemåt igen där jag tog mig en dusch och sedan fick i mig lite lunch bestående av havregrynsgröt samt en shake vilket gjorde mig gott. Vid 3 den sedan ringde dem ifrån hundhjälpen då vi idag hade bokat möte så jag sprang iväg för att möta upp dem och ha vår första träff ihop. Jag har ju länge tänkt platt jag vill bli jourhem och efter träffen med hundhjälpen idag så känner jag verkligen att det är något som jag absolut skulle kunna tänka mig hjälpa till med.
Efter träffen sedan med hundhjälpen så har jag bara vart hemma under eftermiddagen och kvällen, jag har frusit så himla mycket så nu ska jag se om en kopp varmt te kan hjälpa till att få mig lite varm för det är verkligen inte skönt att frysa såhär som jag gör just nu sen hoppas jag även att jag kan få sova någorlunda bra inatt, kanske måste äta någonting mer dock då jag knappt fått i mig någonting idag så jag slipper vakna inatt och vara utsvulten men anorexin och tankarna är väldigt påfrestande idag. Imorgon hur som haver är det sedan ny vecka och jag startar dagen som vanligt med att boendestöd kommer till frukost och förhoppningsvis slipper jag tankarna och ångesten därtill som brukar komma, det är så sjukt hur måendet verkligen kan gå från dag till dag men jag hoppas iallafall att jag får en bättre dag imorgon utan allt för mycket ångest.

Ångrar jag att jag är så blottad?

Jag funderar ofta på om jag gjorde “rätt val” med att vara såhär offentlig, att skriva och dela med mig av så mycket i mitt liv, men framförallt rätt val med att skriva ut offentligt om mina ätstörningar. jag känner mig så blottad ibland, men samtidigt vet så gott som ingen ALLT egentligen.. många tror nog att dom vet efter de dom läst men de är ändå så lite dem egentligen vet, och jag vill verkligen inte att någon som är med om något sådant håller de för sig själv, inte vågar prata om de, anklagar, hatar sig själv och skäms över de så mycket som jag själv gjort, jag vill att folk ska våga prata om de, förstå hur extremt vanligt de är och förstå att psykiskt ohälsa inte är något att skämmas över.
Jag har verkligen fått höra SÅ många gånger av andra jag träffat att dem vart med om liknande saker och dem vågar verkligen öppna sig för mig efter de dem läst om mig i min blogg och de tycker jag är otroligt fint och de får mig att känna att jag ändå gjort rätt val som faktiskt vågat skriva ut de så offentligt, för de var bara de jag ville från början, att folk ska våga prata mer om de och att förstå hur vanligt ätstörningar är i vårt samhälle.
Jag tycker det är viktigt att ge kunskap och rätt bild av hur det faktiskt kan vara att leva med en ätstörning, hur psykiskt utmattande det kan vara vissa dagar och försöka ge en sån klar insyn som möjligt i det. Sen är det visserligen väldigt svårt för har man aldrig haft en ätstörning själv är det nästintill omöjligt att sätta sig in i hur det kan vara men för det så betyder det inte att man inte kan lyssna och endå försöka ta in. Kunskap och lärdom är viktigt och det är något alla borde lära sig mer av.

Tusen tusen tack 😍

Hej och godmorgon på er. Så var det lördag idag och jag sitter just nu med morgonkaffet här i sägen och lyssnar på Wahlgren & Wistam och bara njuter av en lugn morgon. Jag hade egentligen hoppats på att jag kunde fått sova längre än till 8 idag men så blev det alltså inte men i det stora hela gör det heller inte så mycket då jag nu kommer vara pigg och allert till förmiddagspasset på gymmet som jag ska iväg till vid elva tiden.
Gårdagen hur som haver bestod även den av en visit på gymmet, jag tränade axlar och rygg vilket gick bra men det var samtidigt väldigt tungt då jag hade höjning så träningsvärken idag är inte direkt att leka med haha. Igår fick jag även hem ett blombud ifrån Interflora, jag har dock ingen aning om vem personen är som skickade budet men ni kan ju tro att det gjorde min dag då det var sååå fina blommor så tusen tusen tack till dig som skickade. <3
Så mer än så blev det inte av dagen igår och nu som sagt ska jag bara dricka mitt kaffe här och njuta av min lugn morgon sen får det bli en förmiddag på gymmet hel enkelt.

Kika lite

Klockan är strax halv 1 och jag har nyss fått i mig lite lunch. Boendestöd har vart här idag och höll mig sällskap till frukosten imorse vilket gick bra, jag vaknade dock redan vid tio i 6 imorse så just nu är jag ganska trött. Idag iallafall har jag inga direkta planer, jag var iväg och köpte mig lite godis tidigare i förmiddags som jag nu ska lägga mig i sängen med till min serie 90 days som jag kollar på just nu, jag hade också tänkt att jag ska kolla runt efter en matta till köket då jag vill ha en matta under mitt köksbord men jag vet inte heller om det är en så bra idé men får kika lite kring det. Annars som sagt händer det nog inte så mycket idag skulle jag tro, gymmet blir det väll ikväll men annars blir det bara en slapp fredag för min del.

Till startsidan