Timmens sista gråt för ikväll

Usch,,, Denna dag som började bättre idag slutade tyvärr igen med tårar och ångest. Klumpen i magen är tillbaka och känslan av att någonting är fel lika den. Jag fattar bara inte, enda jag vill är att få känna mig prioriterad och älskad, uppskatta och även få känslan av att jag är saknad men det känns som att varje gång jag behöver få något av det så dras det bara längre ifrån och jag känner mig bara ännu mer bortglömd och överkörd. Låter det konstigt? Det gör inget för det tycker även jag som är mitt i det. Jag vill bara känna att jag är viktigt kort och gott….

Hur som ja er så om vi bortser från mitt nuvarande *struggle* så har dagen på enheten endå vart mycket bättre än igår och jag var mycket piggare, idag var vi heller inte lika många vilket gjorde att det blev en helt annan stämning och med det lugnet som kom kunde jag slappna av mer. Efter dagvården så har det faktikst inte hänt speciellt mycket, jag har vart en sväng på gymmet men annars inget utöver det vanliga.

Så nu iallafall ska jag snart försöka sova så får jag se vad morgondagen har att erbjuda, puss.♥️

Klump i magen + Boendestöd

Godmorgon på er.

Så var det torsdag och jag sitter just nu i taxin påväg till sista dagen för denna vecka på enheten.

Gårdagen var en väldigt laddad dag då jag var trött och för att jag hade en ständig klump i magen och en orokänsla utan att riktigt veta varför. Jag fick hur som haver prata med min behandlare om hur allt gick samt vad jag tyckte om SIP mötet och angående boendestödet jag nu ska få, jag har ju inte hunnit nämna det än men i tisdags så var jag iväg på möte med biståndshandläggaren som var med på SIP mötet och hon vill verkligen hjälpa mig så hon bokade därför in ett möte med mig i tisdags och beviljade mig boendestöd direkt vilket känns skönt för då slipper jag dels vänta på svar och jag känner att någon tar mig på allvar. Vad boendestöd ska göra för mig är egentligen att hjälpa till med maten, hjälpa till med inhandling samt matlagning så jag kan få in rutiner eftersom att jag har så lätt att låta ätstörningen ta över .

Förutom mötet med min behandlare igår så var det även vägning och jag hade gått ner ytterligare 7 hekto vilket stressade mig men min behandlare försökte lugna mig och talade om för mig att det kan vara lite upp och ner ibland men jag känner mig endå skamsen för jag vet ju att jag låtit ätstörningen ta över för mycket senaste dagarna. Efter vägningen så kämpade jag mig iallafall igenom dagvården men med en klump i magen var det svårt att hålla humöret uppe och i slutet av dagen orkade jag inte hålla tårarna inne längre och bröt ihop under avslutet av dagen. 

Klumpen i magen var iallafall kvar under hela dagen och jag gjorde verkligen allt för att få bort den, gick till gymmet, pratade med Henrik, sysselsatte mig men ingenting fungerade. Så en ganska jobbig dag igår men jag för vara hoppas att dagen idag blir bättre.❤️

Förtjänar jag bara att pissas på?

23:08 är klockan och jag kan inte somna. Tankarna flyger runt i huvet på mig och jag vet knappt vart jag just nu ska ta vägen. Jag vill skrika pågrund av ilska och smärtan som dunkar i bröstet, av ledsamheten som fyller mina ögon med tårar och känslan av att vara oälskad. Känner mig bara så missförstådd och dumförklarad vilket jag är så himla trött på att känna för allt jag vill är att få den kärlek tillbaka som jag ger till andra, ska det vara för mycket begärt eller förtjänar jag verkligen bara att pissas på?🥀

Jag är bara så trött på att bli nedtryckt och sårad just nu och får jag inte ur mig känslorna snart kommer jag tillslut att explodera…

Röt åt behandlarna

Hej på er alla fina.

Så var starten på denna vecka igång och efter denna måndag kan det ju förhoppningsvis bara gå uppför. Jag vaknade redan vid 03 inatt och kunde inte somna om och strax innan jag skulle till enheten så tog jag en Lergigan dum i huvet som jag är för jag vet ju att jag blir super trött och dåsig av dom men tog en det gjorde jag endå. Taxin imorse var också sen (20 minuter) vilket bara gjorde mig irriterad men jag kom endå fram i tid som tur var. Under nästan hela förmiddagen sen på enheten så sov jag mellan måltiderna då lergiganen gjorde mig helt slut men jag tampades också mot tankarna på all mat jag ätit samt mätnadskänslan som jag hatar. När vi sedan skulle prata ut om helgen och jag inte riktigt ville prata om hur dåligt jag mått i helgen så fick jag tillsägning vilket bara gjorde mig arg och ätstörningen röt då tillbaka mot behandlarna och jag nästan skrek åt dom vilket kändes både bra men samtidigt blev jag väldigt skamsen över mitt beteende för jag vet ju att dom bara vill hjälpa.

Efter den långa förmiddagen sen så åkte jag iallafall bara hem och då jag fortfarande var väldigt trött så sov jag från 2-4 och sedan vid 5 tiden så gick jag ut till pappa för att äta tillsammans med honom. Jag har för svårt just nu för att äta ensam och då är det tur att pappa finns som stöd för mig, allt går så mycket enklare när jag äter med någon.

Så en ganska seg start på denna vecka men jag hoppas att ni alla har haft en fin måndag, puss.♥️

*Du duger inte*

*Du duger inte, vem fan tror du bryr sig om dig?* 

Hela dagen har ätstörningen malt i huvet på mig med massa elaka kommentarer. Jag har bara vart så fylld av ångest och elaka tankar om mig själv vilket i sin takt gjort att jag dels gett mig iväg till gymmet för att köra slut på mig själv och sedan bara låtit tankarna härja fritt utan att ha orken att stänga dom ute… Värst av allt just när tankarna härjar såhär mycket för mig är ensamheten och känslan att att vara oälskad och inte duga eller räcka till men jag hoppas kunna somna snart så slipper jag allt det onda…

Imorgon hur som haver är det måndag och det är åter igen dags för en ny vecka på ätstörningsenheten och det ska faktiskt blir skönt att komma tillbaka efter denna pisshelg. Jag känner mig riktigt nedbruten efter denna helg och eftersom att jag knappt fått i mig nå mat nu på 3 dygn hoppas jag att vågen inte visar allt för mycket nergång men det återstår att se. Skönt ska det endå bli att komma tillbaka.

Så jävla mycke ångest

Äckliga äckliga äckliga dag. Ingenting har vart bra idag, jag har inte fått i mig annat än kaffe sen igår, har gråtit nästan konstant hela dagen, haft så jävla mycket ångest över allt och bara känt mig i vägen och som ett enda stort fett problem för alla och sen hungern på de. Jag har så lätt när jag är ledsen att gå in i min ätstörning och gömma mig och idag vart allt bara överväldigande för mig och jag är bara så klar just nu med denna dag…

Jag hatar verkligen denna sjukdom, jag hatar vad den gör med mig och hur den får mig att få och finns det någonting jag hellre skulle vilja just nu är det att kunna bli frisk och bara kunna slippa monstret i mig….,🥀

SIP möte

Vilken jäkla bajsfredag detta blev, känns som att ingenting har gått vägen idag och jag önskar just nu att jag bara kunde få sova mig igenom denna helg….

Dagen idag var till en början bra, jag var glad över att det äntligen var fredag eftersom att jag längtat så mycket efter att äntligen få hem babe och kunna få andas ut och bara njuta av en mysig helg tillsammans med honom. Jag var också glad men samtidigt nervös över SIP mötet som idag skulle äga rum där jag skulle få lite mer klarhet i vad som kommer att hända med mig och hur planen för mig längre fram kommer att se ut, på detta möte var det en hel del människor inbjudna, allt ifrån psykiatrin, biståndshandläggare, försäkringskassan, sjuksyster, läkare och frågeställningen i det hela var som sagt om hur jag ska kunna få bästa hjälp och stöd.

Mötet  gick ändå bra tycker jag och jag fick mer klarhet i vad som kommer att hända med mig samt vilket stöd jag kan få, när eftermiddagen sedan närmade sig så blev det dock bara kaos för mig… Min braiga dag blev som i en helomvändning väldigt dålig då babe avbokade helgen vilket gjorde mig ledsen, jag saknar just nu honom så himla mycket och när man sett fram emot att få träffa honom och när det inte blir av så känns det bara piss för man vet att det kommer gå en hel vecka till innanman får träffa honom…..

Så nä denna helg ser jag just nu inte alls fram emot och speciellt inte eftersom att jag känner mig ensam och deppig vilket i sin tur leder till att hungern försvinner och tankarna kommer men men….

Du ska alltså åka och bada

Godmorgon på er.

Jag sitter åter igen i taxin påväg till enheten för dagens *behandling* eller vad man nu ska kalla det. Lite kul tycker ja att taxichauffören som plocka upp mig nu här på morgonen bara antar att jag ska åka och bada, han har ingen aning….

Hur som haver så ör det onsdag idag och idag samt imorgon ör det enheten som gäller, till helgen kommer sen Henrik hem igen och vi ska nog bara ha en lugn helg hemma tror jag. ❤️

Jag har ju inte vart så aktiv i början av veckan som ni märkt vilket beror på att jag mått ganska pissigt sen i måndags då jag åter igen skulle vägas. Vågen denna gång landade på 48,75kg och det fick mig att bara vilja försvinna. Jag är så nära 50 kg just nu vilket skrämmer mig så jäkla mycket och anorexin är ständigt på mig över det och gör allt för att jag ska må piss. Jag kan knappt hålla mig borta från löpbandet längre och igår ville jag knappt ens handla när pappa och jag skulle göra det för att ångesten blir så stark och för att jag knappt vet vad jag behöver ha för mat hemma.

Så läget just nu är fortfarande ångest och mer ångest men jag hoppas dessa sista dagar inför helgen kan gå snabbt så att jag äntligen kan få hem min fina pojkvän ❤️

Dragkamp

Hej på er.

Söndag idag och jag har åter igen sagt hejdå till Henrik och är åter igen ensam hemma. Den här helgen har vart ganska turbulent och jag har haft en ständig dragkamp med ätstörningarna vilket har påverkat mitt humör nå fruktansvärt och jag har vart ganska grinig till och från skulle jag nog vilja påstå. Pågrund av att jag just känt mig grinig ett flertal gånger under helgen så kände jag mig därför väldigt skamsen idag när Henrik åkte hem igen, jag vill ju bara vara glad när han är här och inte vara en bitter flickvän som gnäller över vad han vill göra när han är här men när vi har knappt 2 dygn ihop så vill jag ju vara så mycket som möjligt med honom och inte känna mig bortprioriterad vilket jag gjorde denna helg. Hur som haver så var helgen annars bra och det var skönt att äntligen få hem babe igen, jag hann även vara ut en sväng i lördag och träffade lite vänner vilket var skoj och det fick mig att faktiskt sakna hemmafesterna och utgångarna så jag ska nog börja tacka ja lite oftare när jag får frågan om att följa med istället för att sitta ensam hemma de helger jag är själv. 

Så det var iallafall lite kort om min helg, lite upp och ner som vanligt men i det stora hela en bra helg och nu ska jag snart iväg till gymmet och sedan bara ta kvällen för mig själv med film och sedan väntar enheten imorgon. 

Jag hoppas att ni alla har haft en bra helg nu så länge och att ni mår bra, puss♥️

En käftsmäll av känslor

Fy fan vad jag önskar just nu att jag inte hade vaknat imorse,,,, Dagen har vart en ren och skär käftsmäll för mig och jag har gråtit i ett ända sen jag kom hem och kollade i brevlådan och fick ett besked jag väntat på, ett besked som jag hade hoppats skulle kunna vara en lösning för mig men som jag nu gråter floder över då jag inte kommer få den hjälp jag hoppats på. Jag är så jäkla less just nu på allting och det känns seriöst som att jag ska vara ledsen för varje dag när jag mår lite bättre så händer det alltid något som trycker ner mig igen. 🥀 

Så just nu är jag väldigt ledsen och vet faktiskt inte ​vad jag ska ta mig till, försöka sova fungerar som en tillfällig flykt men sömn vara ju ej för evigt men samtidigt slipper jag just nu ensamheten och ledsamheten.🥀

Till startsidan