Vill du synas här? Kontakta info@blogbiz.se

Jag behövde koppla bort

Hej på er mina fina.

Jag befinner mig just nu hemma hos pappa och ska snart dra igång kvällen med möten och jobb. Idag har jag vart sååå trött men som tur är så börjar äntligen tröttheten lägga sig något och jag är nu redo och taggad för jobb.

Igår så blev det inget inlägg pågrund av att jag kort och gott behövde en ledig dag ifrån sociala medier. Jag var hos psykologen på morgonen och vi diskuterade mycket om min ångest och även vad som hänt dom senaste månaderna, vi planerade även lite vad som ska hända nu längre fram samt rotade lite mer kring mitt allmänna mående, när jag sedan var klar och tilllbaka i Köping så var jag riktigt nedstämd då samtalet hade tagit hårt på mig och fått mig att börja tänka en hel del. Som tur var så snappade Nathalie upp detta och drog därför med mig till Stockholm för att få mig att glömma allt gällande jobb och min psykiska ohälsa vilket var väldigt skönt för jag kopplade verkligen bort totalt tack vare det vilket jag behövde. Att umgås med underbara människor när man mår dåligt är verkligen guld värt och jag är så himla tacksam för att jag har Nathalie i mitt liv.♥️ Så det blev iallafall en hel eftermiddag och kväll inne på MOS med mat samt shopping och väl hemma sedan kunde jag endå vara glad över dagen.♥️

Det skrämmer mig

En lång dag senare.., Jag ligger just nu i sängen efter att just ha avslutat sista mötet för kvällen och nu är ja strax redo för att få sova. Imorgon väntar något som jag har väldigt mycket kluvna tankar över då jag nämligen ska åter tillbaka till ätstörningsenheten i Västerås för att dels ha möte med min psykolog samt åter igen återuppta min behandling. Detta är ju någonting som skrämmer mig då jag inte alls vet hur mina hjärnspöken kommer att ställa sig in för detta och pågrund av det vågar jag inte ha förhoppningarna om att ja nu magiskt ska bli frisk närmsta månaderna. Å andra sidan måste jag endå försöka att behålla modet uppe då jag vet att jag kommer kunna lyckas med rätt hjälp, stöd och verktyg men det är svårt när man ständigt har en röst som berättar för en hur ful och dålig man är.

Så kort och gott är det lite vad min förmiddag imorgon kommer att bestå av FH sedan ska ska nog bara hem till far efter det och jobba samt ta mig an gymmet på kvällen. Har jag tur så hinner jag även ner en vända på stan men det återstår att se.

Hopppas attribut alla har haft en fin tisdag nu så hörs vi imorgon, puss♥️

Till er som kommer med ursäkter

‼️Till er som dagligen kommer med ursäkter‼️

”Jag hinner inte”.

“Jag vet inte hur man gör”.

“Jag vågar inte”.

”Jag har barn”

”Jag har inte pengar”

”Jag har ingen motivation”

”Jag gör det senare”

”Jag orkar inte”

Hur ofta undviker du att ta tag i saker som borde eller måste göras genom att försvara din brist på handlingskraft med sådana här gamla, trötta ursäkter?

Hur ofta sänker du dina egna drömmar och idéer med den sortens ihåliga lögner?

Hur ofta skyller du på småsaker i tillvaron för att du aldrig kommer igång med dina projekt?

Förmodligen ganska ofta.

Men … det är så vi människor i rätt stor utsträckning fungerar. Istället för att få saker och ting gjorda, tar vi gärna minsta lilla chans till att slippa undan. Det tycks alltid finnas en bra ursäkt till hands för att förklara varför du aldrig kom i väg på den där resan, varför du aldrig sa ifrån när arbetsbördan bara ökade på jobbet eller varför du aldrig satte igång med att skriva den där boken som du burit på under så många år.

Du vet exakt vad jag pratar om!

Sedan kan man alltid diskutera om människan i grunden egentligen är en lat och oengagerad varelse, men med tanke på att vi inte längre befinner oss i fuktiga grottor och jagar föda för dagen med stenyxor och knölpåkar, finns det anledning att tro att vi faktiskt besitter en rätt stor portion upptäckarglädje, uppfinningsrikedom och kreativ intelligens.

Många tycker att obeslutsamma människor som hela tiden drar till med en ursäkt som försvar för att saker och ting aldrig blir gjorda, är lata, svaga eller fega.

Riktigt så enkelt är det inte.

Alla människor faller då och då i den fällan. Ibland kan det vara skönt, till och med nödvändigt, att använda sig av en ursäkt för att undvika problem eller onödiga konfrontationer som bara slukar energi och skapar irriterande ringar på vattnet.

Det finns också tillfällen då vi är fulla av beslutsamhet och koncentrerat och utan att tveka gör det vi ska eller det vi vill göra med disciplin och rationell effektivitet.

Skillnaden mellan dessa två sinnestillstånd kan beskrivas som ett mått på viljestyrka.

Det är nyckelordet i sammanhanget: Viljestyrka.

När du förhalar ett beslut saknar du helt enkelt den där viljestyrkan, men det skulle ändå inte förändra någonting. Om du inte kan påverka din egen viljestyrka, är det meningslöst att tro att den är en lösning som fungerar, för det gör den inte.

Om du verkligen vill förändra saker och ting finns det verkligen bara en enda lösning – gör det bara!

Det spelar ingen roll om det handlar om ett stort, omfattande steg som innebär en verklig förändring i ditt liv eller om det gäller mindre saker. Allting börja med ett första steg, sedan är det bara att fortsätta – steg för steg tills du är i hamn. Det låter enkelt och det är det också. Det svåra är att lära sig av med ovanan att hela tiden skjuta upp saker som känns svåra, krångliga och jobbiga. Orsaken till varför vi gärna skjuter upp allt vi kan, är åter igen rädsla. Vi är helt enkelt rädda för att bli avslöjade. Vi är rädda att inte räcka till. Vi är rädda att våra kunskaper, vår energi och våra tillkortakommanden ska innebära att sanningen kommer fram – den sanning som säger att vi inte riktigt duger. Sådant är förstås riktigt jobbigt att få veta. Därför blundar vi hellre och gör ingenting. Det är bättre leva kvar i den föreställningen att vi kan om vi bara vill – men just nu vill jag inte! Det är bättre att lura sig själv så länge det går för att slippa ta reda på den verkliga sanningen. Det kvittar om det gäller att be om löneförhöjning på jobbet, ringa ett jobbigt samtal eller träffa en person som vi verkligen tycker om – vi väljer att inte ta steget för att vi är rädda för att bli sårade, besvikna och ratade.

Har du tänkt på hur bebisar gör ibland?

Det håller händerna för ögonen för att gömma sig för oss vuxna som nyfiket tittar på dem. Bebisar tror att om de inte kan se oss, så kan vi inte heller se dem.

Ett sådant beteende är inte bara gulligt för en bebis. Det är också fullt naturligt att göra så – men bara när man är just bebis. Att hålla på så även i vuxen ålder är varken gulligt eller naturligt, ändå är det precis vad vi ofta gör bara för att slippa konfrontera verkligheten.

Det finns en annan bra historia som belyser samma sak. Det är Candace Pert som i filmen “What the Bleep Do We Know” som berättar en (förmodat sann) skröna om de spanska conquistadorerna och Moctezuma II, aztekernas härskare.

Historien handlar om att de spanska invasionsfartygen var osynliga för det aztekiska folket. Orsaken var enkel; aztekerna hade aldrig tidigare sett någonting som spanjorernas skepp och när de spanska soldaterna 1519 klev iland, iförda sina skimrande rustningar, trodde urinvånarna att de var gudar vars gyllene hjälmar reflekterade solens strålar och fick det att se ut som om främlingarna kom gående över vattnet. Aztekerna välkomnade besökarna med öppna armar och behandlade dem också därefter. Resten av historien visar att det var ett ödesdigert misstag – den spanske conquistadoren Hernán Cortes avsatte Moctezuma och tvingade honom att erkänna Spanien som folkets nya härskare.

Enligt legenden satt en av aztekerna i flera dagar och bara stirrade ut över havet på den plats den spanska galjonsfartygen hade ankrat innan han lyckades se fartygen.

Vad betyder då den här lilla berättelsen?

Helt enkelt att vi människor ofta misslyckas med att se det vi egentligen ser.

“Vi ser inte skogen för bara träd”, brukar det också heta, men innebörden är precis den samma. Att vi inte kan upptäcka det uppenbara beror antingen på ett psykologiskt motstånd mot nya erfarenheter och/eller en oförmåga att ta till sig saker och ting som vi inte redan har en bekräftat erfarenhet av.

Hela den här kedjan kan beskrivas som ett oändligt kretslopp.

* Verkligheten är det som vi tror är verkligt.

* Det som vi tror är verkligt är också det som vi sedan också får.

* Det som vi får är det samma som det vi söker efter (eller förväntar oss).

* Vi söker det som vi redan känner till.

* Det som vi känner till, är det som vi tror är verkligt.

* Det som vi tror är verkligt är också vår definition av verklighet …

… vilket leder oss tillbaka till utgångspunkten som säger att verkligheten är det som vi tror är verkligt.

Låter det krångligt?

Följ den här lilla rundturen en gång till och tänk efter vad det är du verkligen läser. De flesta av oss ser ett tydligt mönster i de här påståendena. Problemet är bara att de flesta av oss inte inser att de också gäller oss själva!

Vet du en sak?

Sanningen gör ont ibland, men den går inte att undvika. Den går inte att gömma undan den hur länge som helst. Förr eller senare måste vi ta konsekvenserna av vårt handlande – och av att vi ibland vägrar se verkligheten som den är.

Förr eller senare måste vi välja, antingen tar vi reda på vad som händer om vi möter den där personen eller ber om den där löneförhöjningen, eller så fortsätter vi leva i en meningslös lögn ett tag till.

“Önska inte att saker och ting var lättare – önska istället att du var tuffare”.

– Jim Rohn

Det finns en viktig fråga som du måste ställa dig.

Vad är det absolut värsta som kan hända om du träffar den där personen, ber om den där tjänsten eller säger ja, respektive nej till det där erbjudandet?

Du får kanske inte alls det svaret eller den responsen som du hoppats på och det kan göra ont. Du blir arg, ledsen, sårad eller besviken, men vad som än händer kvarstår det viktigaste av allt – du överlever. Du klarar det också och du får veta en sak som du aldrig annars fått veta om du bara backar undan hela tiden och bara blundar för det som faktiskt är oundvikligt i längden. Du får svart på vitt och du slipper sväva i ovisshet längre. Det mår alla människor mycket bättre av.

Du ska få veta en viktig sak till.

Det är mänskligt att vilja att allting ska vara perfekt.

Det är mänskligt att tro och hoppas på ett perfekt tillfälle där allting bara faller på plats precis så som vi planerat och drömt.

Problemet är bara att det är lönlöst att vänta på ett sådant tillfälle.

Varför?

För att det också är en dålig ursäkt för att konfrontera sin rädsla.

För att det perfekt tillfället helt enkelt inte finns. Har du kanske hört det förut?

Att förvänta sig att någonting ska bli perfekt är bara ett annat sätt att göda sitt dåliga självförtroende, att än en gång påminna sig själv om att “jag duger inte riktigt” och att vi hela tiden behöver andra människors bekräftelse.

Det finns ett effektivt sätt att sluta hitta på ursäkter som egentligen inte gör någon som helst nytta.

Allt handlar om att programmera om hjärnan.

Det är inte alls så konstigt eller svårt som det låter.

Hemligheten ligger i att slå sönder sina gamla fördomar och bryta sina gamla mönster. För att lyckas med det, finns det två steg:

1). Prioritera saker och ting i din tillvaro. Lista dem i systematisk ordning. Det viktigaste först, det nästviktigaste sedan och så vidare.

2). Slå sönder stora, jobbiga problem eller projekt och dela upp dem i mindre, mer lätthanterliga bitar.

Steve Mittleman, världsrekordhållare i långdistanslöpning, sa en gång;

– “Jag sprang aldrig 160 mil. Det hade jag aldrig klarat av. Jag sprang en mil 160 gånger”.

Ta till er detta och tänk ett extra jordsnurr nästa gång ni kommer med en ursäkt🙌🏻

Ingen fomo

Hej på er mina finaste🌸

Jag är just nu här hemma och tar det lugnt efter ännu en dag med en massa jobb och nu så ska jag strax ta mig någonting att äta hade jag tänkt och sedan städa lite. 🌷

Det var ju midsommar igår och jag skulle egentligen ha vart iväg på fest i Arboga både igår och idag men jag var så fruktansvärt trött igår och idag har jag vart fullt upp med jobb så därav blev jag istället hemma vilket känns helt okej endå. 🌸 Så hur firade jag min midsommar då? Jo istället för att bli full och redlös så umgicks jag istället med far igår under hela dagen och vi dels iväg och handlade samt var ner på gammelgården där vi såg midsommarfirande och sedan på kvällen så grillade vi och jag fick även en del jobb gjort senare under kvällen när jag sedan kom hem. En helt okej midsommar enligt mig och jag hade inte de minsta fomo även fast ja visste att mina vänner var ute på olika håll och festade utan mig vilket kändes riktigt bra,🌷

Så bättre än så blev de inte och nu ska jag hur som haver städa, äta och sedan iväg och träna.🌷 Jag hoppas att ni alla hade en jätte fin midsommar och att ni har en fin lördag idag, puss på er ♥️

A wake up call

When you are attached to something, you fear of losing it and that makes you scared and weak.You remember this and try to get attached to some other things in the future because you won’t be able to let it go. Basically, you are open to it and attached, or you aren’t open to it hence not attached, but being not open docent give you experience.

Whenever I’m attached to something, I think about death. Death is a thing which will put an end to everything. That makes me let go of the fear losing out something I’m attached to. Also, the same applies to some thing I hate.

Life’s basic principle is everything will pass, not everything is permanent, life it self isn’t permanent. You see, you need to come out of the fear of losing out something that you are attached to because some day or the other, its going to get away from you. You shouldn’t hold yourself back to experience things just because you fear of losing. Experience everything, enjoy the moment, collect great memories, move on. Patience is the key to come out of this fear.💪🏻 Hope this helps and i hope you all have a good midsummer, take care 🥂🎂🌷🌈

Avslutade på topp

Hej på er mina finaste🌸

Jag sitter just nu här hemma i soffan och tar det lugnt efter att ha haft en förmiddag med att få lite jobb gjort och nu ska jag strax gå och handla hade jag tänkt samt gå en sväng på stan. 🌸 Jag hade egentligen tänkt att jag skulle spendera dagen som vanligt hemma hos pappa men då jag verkligen briljerade med jobbet igår och jobbade ända till 03 så kände jag att jag idag därför kunde ha en lite lugnare dag hemma med lite hemmamys och bara jobba lite på sidan av. Detta är något som jag vet har tjatat om tidigare men jag älskar verkligen detta med mitt jobb då jag kan jobba när jag vill, hur mycket jag vill och även vart jag vill och även tjäna pengar, älskar de 😍😍 Dagen igår bestod hur som haver av som tidigare nämt massa jobb, jag sov till 09 och när jag kom ut till far så jobbade jag intensivt mellan 10-18, hade 3 partnermöten och även 2 möten med teamet och jag avslutade sedan dagen på topp 03:40. Det känns helt sjukt men saker och ting har äntligen börjat falla på plats på riktigt nu och detta är bara början för jag inser verkligen nu att jag kan lyckas med detta så länge jag är villig att kämpa för mitt mål.🌸😄

Men hur som haver, nu ska jag göra mig iordning och sedan ta mig en stros på stan och sedan senare ska jag ta mig till gymmet för ett axel och ryggpass. Lite senare ikväll är det även möte med teamet och sedan får jag se om jag får lite mer jobb gjort. Jag hoppas allt är fint med er idag och att ni har en fon torsdag, ta hand om er så hörs vi snart. ♥️

Ursäkter

🙌🏻Why do we make excuses?🙌🏻

What is the point? Do we make excuses just to get out of doing anything? Sometimes this is true, but there is usually some kind of motive behind making an excuse. Here are some common reasons why people make excuses.

Fear😥

The feeling of fear keeps us inside of our comfort zones and prevents us from venturing out into the unknown. However, fear is largely misunderstood. People are often afraid of things because they don’t understand them or they are lacking all of the information they need.

If excuses are constantly made to avoid things that we are afraid of, it is likely that the fear will never go away.

Failure❌

Failure is unavoidable. It is inevitable that at some point during your life you will fail. Whenever you’re trying something new or taking some risks, you have a chance of failing. However, it is important to remember that you don’t lose everything when you fail. Failure just means that things are not going the way you expected them to go and you need to remain flexible to get back on track. So, if you make excuses to reduce your risk of failing, it means you are never trying anything new.

Uncertainty😰

The fear of uncertainty means that you are worrying about unknown future events or circumstances that could come your way. People fear uncertainty because they don’t have enough experience to give them confidence.

Without experience and perspective, people often make assumptions or jump to conclusions about possible outcomes that could negatively impact them.

No specific goals🏆

If you don’t have specific and measurable goals, it is easy to make excuses to avoid doing something that you don’t want to do.

For example, can you see the difference between: I want to lose weight this year and I am going to lose 10 pounds in the next 6 weeks?

With that specific goal in mind, you are less likely to come up with an excuse every day to skip the gym or to eat junk food. Vague goals will often get you very far so have that in mind next time you have an excuse💪🏻

I don’t give a fuck

Hej alla finaste. Jag ligger just nu i sängen efter en lång dag med jobb, gym samt mer jobb och möte med teamet här under kvällskvisten.

4 gånger har jag redan försökt att få detta inlägg skrivet under dagen men varje gång jag försökt formulera mig så har det bara känts fel och jag har själv tyckt att allt jag skrivit bara låter dumt och då har jag istället bara skitit i det.

Dagen har hur som haver vart endå väldigt lugn och jag har vistats som vanligt ute hos far större delen av dagen. Jag har vart väldigt tung i skallen idag också då jag som ni vet går på mina antidepressiva just nu för att slippa ångesten som kommer och går och när jag tar dessa antidepressiva så blir jag dels väldigt *bakis* och får även som *i don’t give a fuck* symptom vilket inte är det roligaste för varken mig eller någon i min närhet. Samtidigt så vill jag inte gå runt med oroskänslan i magen som ångesten medför så då väljer jag just nu detta fram tills att jag och min psykolog kan komma fram till en bättre lösning.

Så nu blev detta en liten update om hur läget ligger till just nu, inte de roligaste inlägget men livet är inte alltid på topp. Jag hoppas ändå att ni mår bra och att ni har en fin början på denna vecka och att ni mår bra. Ta hand om er så hörs vi snart, puss.♥️

Till startsidan