Så där låg jag, på golvet i undersökningsrum 1, en timma in i praktiken med 5 personer över mig som försökte få liv i mig, ropade mitt namn, kände på min puls, kollade min andning och höll upp mina ben. När jag sedan vaknade till liv igen började tårarna rinna och jag förstod först inte vad som hade hänt eller varför jag hade 5 oroliga människor över mig men sedan insåg jag att jag hade svimmat mitt under såromläggningen.

Så kan det gå när man har stressat under morgonen och så kan det gå när man inte lyssnar på sin kropp. Jag ignorerade kroppens signaler imorse och därför svimmade jag och detta har fått mig att inse nu hur illa jag kanske mår pågrund av mina ätstörningar. Jag ska ju egentligen inte vara ute på praktik just nu utan egentligen vara inskriven i dagvården för min egna hälsas men jag har endå sagt till mig själv att jag ska försöka göra praktiken så att jag bara kan få bli klar med skolan så jag slipper hoppa av. Det låter säkert helkonstigt för en del att man inte väljer sin hälsa före skolan men det är så himla lite kvar nu och jag vill verkligen bara kunna klara skolan just nu, gå ut med huvudet högt och kunna vara stolt över att jag fixade det.

Nu hur som haver är jag iallafall hemma igen och mår till viss del bättre men ska snart ringa till veterinären och se om dom har tid för avlivning till Iris idag. Jag önskar att jag inte behövde ta detta beslut men hon har tyvärr blivit mer av en börda för mig under den senaste tiden och det finns ingen som vill ha en problemkatt så därav har jag tyvärr inget annat val än att låta henne somna in just nu för jag orkar verkligen inte med nå mer just nu…..